Ovillkorlig kärlek

Jag har ju uppenbarligen problem med människor och hur jag ska förhålla mig till alla. Men det finns några som jag inte behöver oroa mig för att de inte ska tycka om mig. Mina älskade katter. Jag låter väl antagligen som en "crazy catlady" nu men de älskar mig av hela sina hjärtan och jag känner det. Det är underbart att komma hem efter en jobbig dag, öppnar ytterdörren och mina älsklingar kommer rusandes fram till mig och vill berätta om sin dag och mysa. Jag känner mig så uppskattad hemma hos dem, jag kan vara mig själv och de bryr sig inte om hur jag är klädd eller vad jag tycker om för filmer eller vad som helst. Bara de får vara med mig så är de glada. De kan såklart bråka och ha dåliga dagar de med, men det visar bara att de har sina egna personligheter. Jag kan inte styra dem och jag vill inte det heller. Då hade jag lika gärna kunnat skaffa en tamaghuchi. Som sagt, mina älskade pojkar är jag så glad för att jag har och jag tror att de tycker det samma om mig. 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0