Saknad

Det kan komma helt plötsligt när som helst. Jag kan städa lite och hitta nått som påminner mig. En teckning, en text, ett foto. Minnen dyker upp och jag undrar; hade vi varit lyckliga nu om jag inte hade gjort som jag gjorde den dagen och alla dagarna efter då jag vägrade prata med henom. Eftersom jag visste att jag skulle ångra mig och vilja komma tillbaka. Jag vet att vi inte var bra för varrandra men ibland önskar jag att vi hade kämpat lite mer, lite längre.. Sen när jag väl tog kontakt så var det för sent och hen ville inte veta av mig mer. Hen litade inte på mig.. Samtidigt som jag känner en stark saknad ibland så tror jag att jag är bättre av så här. Vi pratade igenom allt en dag. Det blev inte som jag önskat då, men jag hoppas hen är lycklig. Kanske rentutav lyckligare utan mig.
 
Jag tror att det är ett av mina problem, att jag tror att folk klarar sig bättre utan mig. Det känns så ofta, jag är bara nått som hänger på och som inte märks när jag inte är kvar. Det känndes så väldigt mycket när så många av dem jag trodde var mina vänner bara försvann bara för att jag inte hörde till en annan person på ett eller annat sätt. Att jag bara är värd att vara med om jag tillhör nån annan. 

Värme och flygande katter

Igår var första dagen iår som jag verkligen har njutit av solen och den värme den äntligen ger ifrån sig. Hade balkongdörren öppen ett bra tag och det var så skönt. Gick ut på balkonen och stod i värmen en stund med katterna och njöt. Börjar blir dags att börja tänka på att sätta upp nät så katterna inte får för sig att de kan flyga. Man vet aldrig med de små bråkstakarna. Min lillasysters katt lyckades bli utstängd på vår balkong hemma hos föräldrarna när han var en kattunge. Han tyckte det var en smart ide att hoppa från balkongräcket mot min systers öppna fönster. Tyvärr var fönstret öppnat åt fel håll, så han flög rakt in i rutan.Han klarade sig som tur var, men jag bor lite högre upp nu för tiden. Så vill inte upprepa den händelsen för då skulle det nog inte sluta lyckligt. Katter i allmänhet är inte särskilt pålitliga och särskilt inte mina. De lyckas ju ramla av från soffan bara de ska stäcka på sig. Mina små tokar. 
 

Pö om pö

Börjat att plocka i mitt sy/pysselhörn. Idag sorterade jag mina mönster som jag ärvt efter farmor och några "nya" jag själv köpte förra veckan. Farmors mönster låg huller om buller i en låda så det behövdes verkligen en rensning. Hittade många fina mönster som jag vill använda senare. Måste "tyvärr" göra klart mina pågående projekt som aldrig verkar bli klara. Man förstår varför om man läser förra inlägget om mitt pysslande. Dock tror jag att det kommer bli mycket lättare att sy nu när jag har ett riktigt syhörn, som är nästan som ett eget litet rum. Eller ja det består av en tredjedel av min enrummares rum, varav sängen tar en till del och sedan mitt pyttelilla vardagsrum som inte har någon tv som den sista delen. Älskar den här lägenheten, pysseldelen är upplyst av soljus till sent på dagen då solen går ner framför ett av fönstrerna. Så härligt att sitta i solen och pyssla. Längtar tills sommaren är här, då jag kan ha min ballkongdörr öppen och sitta i solen och njuta. 
 
Åter tillbaka till mönstrerna. Fanns en hel del olika. Till min stora glädje, fanns det både byxor, kjolar och olika överdelar. Till och med en äldre modell av en byxdress, om jag hinner ska jag försöka göra en version av den till sommaren så kan jag sitta i den och sy. Det fanns även ett kappmönster, men inte riktigt min stil plus att det är en vintermodell, så den får ligga i dvala ett tag. 
 
 
För tillfället sitter alla mönsterna i två tidskriftsamlare, men ska antaglien leta reda på pärmar att klä in. Blir lättare att hålla reda på dem eftersom de inte kommer glida iväg hela tiden och snyggare. De syns ju inte om de göms i fina inklädda pärmar. 
 
Nu blir det att återgå till att sätta och titta på resten av stöket i pysselrummet och sucka för mig själv.

Galning

Att sitta i lugn och ro vid datorn och sedan helt plötsligt bli skrämd av att ena katten stoppat huvudet i handtaget på en papperskasse och fastnat. Katten blir såklart tokig och rusar runt i hela lägenhet för att förska ta sig loss. Sätter hjärtat i halsgropen när katten blint rusar mot öppna balkongen. Som tur är kommer han loss innan någonting händer precis när man rusat dit. Han tittar undrande på en och ser ut att fundera på varför matte följde efter honom. 
 
Inte ofta man får en lugnt stund med mina små galningar. 
 

Sömmnad från helvetet

Håller på att bli tokig på mitt pågånde syprojekt "Den blå korsetten". Varje gång jag provar den, ser jag typ hundra olika saker jag måste ändra på för att den ska blir perfekt. Beställde tydligen för lite snöre till ryggsnörningen, så för tillfället måste jag använda ett till snöre av både annan färg och material för att det ska räcka, Gah, blir tokig, men vet att jag gör det här för att lära mig mer så bara att kämpa på. 
 
 
 
Korsett mönstret på G, innan jag blev sur på den..

Gammalt

Har läst lite gamla blogg-inlägg från mina yngre dagar. Tydligen mådde jag dåligt och var trött typ hela tiden då med. Så inget nytt med mitt psyke på den fronten. Fast jo lite nytt, nu mår jag nog bättre och vet varför jag mår som jag gör ibland,

Städning

Jag tror jag har kommit på hur det funkar nu. Om jag låter det vara stökigt i min hem så håller sig stökigheten på ungefär samma nivå hela tiden. Men om jag sätter igång och städar så håller det sig fint någon dag. Sen kommer jag på att jag vill pyssla eller sy. Sen är det kört och allt ser likadant ut som innan jag städade. Så låter jag det vara, lagom tills jag känner att jag vill städa och sen börjar allt om igen.
 
 
 
 

Nytt år ny start

Det var nästan precis ett år sedan jag uppdaterade den här bloggen. Det har hänt så mycket under det året. Jag har gjort saker jag inte är stolt över och många gånger önskar aldrig skulle hänt. Men samtidigt känner jag att jag har vuxit under denna jobbiga tid. Jag har haft många mörka dagar där jag skyllt allt på mig själv men också dagar när jag förstår att jag inte ensam gjort allt som lett till det som är idag. Har slitit med min egen hälsa och försökt ta mig tillbaka till den glada människa som jag vet jag egentligen är. Det svåraste med det här har nog varit att jag inte haft någon att prata med, ingen bästa vän så att säga.  Någon att vara vaken med mitt i natten och spela fåniga spel och sen komma på att vi vill baka. Sen somna vid fem på morgonen efter att vi ätit upp allt vi bakat under tiden som vi planerat framtiden till. Någon som förstår mig på alla plan och som förlåter mig när jag gör dumma saker.. För förlåter mig själv gör jag inte.. 
 
Men som sagt nytt år och nya möjligheter och nya människor att lära känna, kanske en chans att förlåta mig själv. 
 
 
 

RSS 2.0